Från detaljkrav till funktionskrav
En av de viktigaste förändringarna är att regelverket blir mer funktionsbaserat. De nya reglerna innehåller färre allmänna råd och hänvisningar till specifika lösningar. I stället ligger fokus på att byggnaden ska uppnå önskad funktion och att detta ska kunna verifieras.
För ventilationssystem innebär det att systemet ska utformas så att det inte bidrar till brandspridning, försämrar byggnadens brandskydd eller påverkar skyddet mellan brandceller negativt. Detta öppnar upp för fler tekniska lösningar och större flexibilitet, men ställer samtidigt högre krav på projektering, dokumentation och verifiering.
Ventilation och rökkontroll som en del av helheten
Ventilationssystem har länge varit en viktig del av byggnaders brandskydd, men i det nya regelverket blir kopplingen till den övergripande brandskyddsstrategin ännu tydligare.
Genomföringar, kanaler, installationsschakt och imkanaler behöver utformas så att brandcellsgränser upprätthålls och att brand och brandgaser inte sprids mellan olika delar av byggnaden. Hanteringen av brandgaser behöver beaktas redan i projekteringen. Beroende på byggnadens utformning kan olika lösningar användas – exempelvis rökkontroll, brandgasventilation eller trycksättning.
Det räcker inte att välja en teknisk lösning som fungerar i teorin. Det måste också kunna visas att den uppfyller byggnadens brandskyddskrav. Enligt de nya reglerna kan detta ske antingen genom att följa regelverkets preciserade krav eller genom en analytisk dimensionering där en funktionsbaserad lösning verifieras. I praktiken kan båda metoderna kombineras för olika delar av brandskyddet.
Ökat fokus på systemsamverkan
En viktig konsekvens av det funktionsbaserade regelverket är att tekniska installationer i större utsträckning behöver betraktas som delar av ett sammanhängande system. Ventilation, brandlarm, styrsystem, spjäll och fläktar behöver samverka för att brandskyddet ska fungera som avsett.
Det här är inte längre bara en rekommendation – det är ett uttalat krav. Enligt 42 § i de nya föreskrifterna (BFS 2024:7) ska byggnadsdelar och installationer som är nödvändiga för brandavskiljningen bland annat aktiveras med tillräcklig snabbhet genom lämpligt placerad rökdetektor eller brandlarm. Smältbleck och värmedetektorer accepteras i regel inte längre – det är för långsamt. I praktiken innebär det att spjäll, dörrstängare och andra fasta installationer måste kopplas till ett styr-, reglerings- och övervakningssystem (SRÖ) som binder samman detektion och aktivering. Det räcker inte att komponenten kan stänga vid brand – den måste triggas aktivt av rätt detektion, med hög tillförlitlighet, och funktionen får inte enkelt kunna sättas ur spel.
Sammanfattning
De nya byggreglerna ger större frihet att välja tekniska lösningar, men också ett ökat ansvar att kunna visa att byggnadens brandskydd fungerar som det ska. Det gäller inte minst kopplingen mellan detektion och aktivering – spjäll, dörrar och andra brandavskiljande installationer ska enligt 42 § styras av ett fungerande SRÖ-system, inte bara vara mekaniskt korrekt utformade. För fastighetsägare innebär det att ventilation, styrning , detektion och brandskydd i allt större utsträckning behöver förvaltas som en gemensam funktion – genom hela byggnadens livscykel.
Läs mer